theprize

Snacka om dunder väder....
Jag ska bli brun som en pepparkaka, tjohooo, vad härligt.

Livet verkar positivare än på länge och det är jag glad över, någongång måste det väl vara en egens tur? För det är verkligen på tiden. Ok, inte riktigt allt, men det mesta börjar arta sig och det känns skönt. Nu ska man förstås inte
ropa hej, innan man kommit över ån, men lite kan man ju få glädjas.

Snart vankas det glass på söder, kanske en kall öl efteråt, vem vet, men kul ska det i alla fall bli.

Problem med klädval, som vanligt, lite för mycket att välja på....haha....men något ska man nog hitta att ta på sig.

Hör och häpna, lilla grisen var ute i lördags, joo, det är sant.

Släpades mot min vilja ut, till Café Opera av alla ställen. Jag hade inte roligt, roligare var det då på Donken och Max, eller snarare utanför, där jag träffade gamla vänner jag inte sett på åratal. Herrejisses, vad de dyker upp lite här och var, helt otroligt.

I fredags på Systemet träffade jag en gammal väninna som bor nästan granne med mig, har trots det inte stött på henne på flera år, nu sågs vi. Det är kul att träffa på gamla vänner, det är en så trevlig överraskning att springa på dem helt huxflux.

Idag och igår har jag bara arbetat på mig solbränna...hihihihi....även såna som jag måste det, fy vad blek jag blir på vintern, nästan vit...hihihihi
Fast idag har jag även målat naglarna, med mönster och själv.

Se vad fint det bidde.....

L
Lycka är att sitta i solen i linne och dricka espresso

Jag sitter fast, verkligen fast. Helt förstelnad, av skräck, osäkerhet och ren panik.

Att bli till åtlöje, att inte få det mottagande av de som betyder något är riktigt skrämmande. Jag vill ju göra dem glada, stolta och lite imponerande. Jag är så nervig att jag har ont i magen och lätt hjärtklappning, men jag måste ta mig i kragen, typ igår, för annars har de ingen chans överhuvudtaget att bli glada och stolta.

Heja på mig nu....
Alla tillsammans, en lite pepp- och hejar ramsa för lilla grisen.....
Vem vill bidra med det?

Hihi....solen skiner fortfarande, jag har nu även målat naglarna.....

Känner att jag börjar bli smått sommarfräsch, färg får jag ju på nolltid, om det bara skulle sluta blåsa kallt skulle jag jobba på brännan på min balkong. Men den tiden kommer förhoppningsvis alldeles strax, för annars blir jag arg!!!

Har även kommit igång med mina andra projekt, vilket känns bra, bara några till saker som ska klaffa sedan är allt perfekt. Jag väntar, jag försöker vara tålmodig, men ack så svårt det är.

Börjar snart nynna på "En helt ny värld" från Aladdin....hihihihi....så illa är det...
Det är inte likt mig att vara så förhoppningsfull och positiv, något är fel....

Bara något kommer några att säga....


Så här bra mår jag nästan....(Bild från Bryssel resan, men inte min dricka, jag bara promotar älsklings björnens val)

Söndagar är farliga dagar.
Lägg då till mindre tjafs om obetydliga saker med en av de viktigaste personerna i ditt liv.
Det leder enbart till en mindre katastrof, katastrof som stavas Gossip Girl... När serien började klarade jag inte av mer än 5-10 minuter, ja tom tv-kockarna vann den kampen, men nu....Gossip Girl maraton på kanal 5, vad kan jag säga, jag glor som den idiot jag känner mig som.

Hoppas bara att det är övergående, för så här kan jag inte ha det...

Vet alla i min ålder vad de ska göra eller bli?

Jag själv känner mig så vilse från stund till stund, vill så mycket, önskar så mycket, svårt att fokusera och välja.

Vad ska man satsa på?

Nej, det är svårt, så svårt, tycker jag i alla fall. Och har annat som jag också vill göra och komma igång med. Blir bara förvirrad, tillfälligt i alla fall. Det löser sig säkert, det har en förmåga att göra det, livet alltså.

Så nu ska jag njuta av lördagen, av att jag varit uppe tidigt, prommat och fixat med annat. Känner mig ganska duktig, duktigare ska jag bli!!!

Att utvecklas och förbättras som människa var ju ett av mina nyårslöften, fast egentligen mer av ett motto att leva efter.

Dagens duktigaste lilla gris....
Klockan är inte ens 10.00 (och det är LÖRDAG)...

Morgon te                        check
Frukost                             check
Morgon cigg                     check
Dagens första inlägg        check
Kollat nyhets sidorna      check
Redo för prommis            check

Var kom all denna energi ifrån? Har någon spetsat mitt te?
Men bra känns det!

Mer om Rachel Ray, gäst idag var Shemar Moore, han var visst en vessla på att baka. Han var inte lika het på matlagning, bara "the basics". Han är singel och letar efter någon som kan laga mat, har rumpa och kan kyssas långt och långsamt, så nu vet ni det, bara att börja jaga. Han sa även att " en kvinna älskar en man i köket", bah... Inte jag i alla fall, köket är mitt, mitt drottningdöme där jag och bara jag härskar!!! Visst mannen kan få låna den någon enstaka gång, men det är mitt. Vill han verkligen göra något storslaget, ta mig på restaurang, få mig att klä upp mig och fixa till mig. Vill han göra något mysigt, låna köket och rör ihop något, men kom ihåg köket är mitt.

Jag är nog född till att vara en väldigt aktiv hemmafru. Jag älskar att laga mat, pyssla, hålla ordning i hemmet (vilket jag har negligerat en aning på sistone), laga frukost, vika undan kläder och allt annat sådant. Men personen i fråga ska uppskatta det, inte ta för givet, utan inse att det ligger jobb, planering och tid bakom det med.

Idag får man knappt yttra ordet hemmafru, om det inte är i ett nedlåtande sammanhang, men det är ett svårt och hårt jobb det med, som görs gratis, ingen socialförsäkring där inte, om "arbetsgivaren" säger upp en. En engelsk tidning uppskattar värdet av en hemmafrus arbetsinsats till en årslön som ligger en bra bit över 300 000 per år. Men inte mycket uppskattning trots det.

Jag vill visst jobba, men gillar även tanken på att ta hand om hemmet, och det är jag bäst på, näst intill en Bree, gillar bara inte så polerade, så perfekta ytor.

Är det så fel att vilja pyssla om den/dem som är viktigast för en?
Är inte det, det optimala samarbetet, man tar hand om varandra?
Eller är det en utopi?

Vad ska man göra för att få vara ifred?
Igår på Långfredagen plingar Jehovas Vittnen på dörren...LÅT MIG FÖR ALLT I VÄRLDEN VARA I FRED. Religionsfrihet i all ära, men den borde även innebära att ingen är tillåten att pracka på mig sin religion.
Min kära lillebror öppnade dörren, sa vänligt att han inte var intresserad, men tog emot en broschyr. Jag slet den ur hans hand och gav tillbaka den med orden att jag vill inte ha Satans skrift eller påfund i mitt hem.

Till mig kommer det finsktalande Jehovas Vittnen för att det är ett finskt namn på dörren, visst jag skäller ut dem på ren finska, till deras stora förvåning.
En liten mulattbrutta, som fräser och skriker på renaste finska, ibland även på Uleåborska....HAHAHAHAHAHA....lika kul varje gång....fast bäst vore om de la ner att plinga på hos mig överhuvudtaget. Ska nog sätta en aggressiv lapp på dörren, innan jag tappar tålamodet och ni får läsa om mig i kvällspressen.
"Kvinna skrek och knuffade ner Jehovas Vittnen för 5 trappor, sprang efter och gav dem mer fart, sedan hoppade hon på dem"
en tragisk bild på mig med fradga i mungipan och håret på ända. Det vore ju lite kul.

Glad påsk på er alla

En gång i månaden mår jag så fruktansvärt dåligt. Huvudet värker och det känns som om man håller på att slita ut mina inälvor.

Jag talar om dags-att-betala-räkningarna-perioden....
Den är något så fruktansvärd att det har inte jämnförelse med något.

Hehe, ni trodde med var dags att klaga över mensvärk och ägglossning, eller hur? Erkänn....
Nej, sånt är jag skonad från