theprize

Att visa svaghet har aldrig varit en av mina starka sidor. Det är därför jag har mina isoleringsperioder. Nu kommer det ena problemet efter det andra och de bara gaddar ihop sig. Känner mig som Italien när de pratade om en Skandinavisk konspiration under fotbolls VM, eller var det EM, minns inte.

Dominoeffekten har satt igång.

Just nu vill jag, den starka och självständiga, bara bli omfamnad, få höra att allt kommer att lösa sig, att någon stöttar och tar lite kommando, för jag är på gränsen att ge upp. Fast med min stolthet och envishet skulle jag antagligen bara skjuta bort det.

Om jag lägger mig ner och faller i dvala kan jag i alla fall drömma om räddning och stöd. Gå i ide låter utmärkt. Väck mig till sommaren.

En gång i månaden mår jag så fruktansvärt dåligt. Huvudet värker och det känns som om man håller på att slita ut mina inälvor.

Jag talar om dags-att-betala-räkningarna-perioden....
Den är något så fruktansvärd att det har inte jämnförelse med något.

Hehe, ni trodde med var dags att klaga över mensvärk och ägglossning, eller hur? Erkänn....
Nej, sånt är jag skonad från

Alla dessa må-bra-böcker, behövs de verkligen?

Behöver jag en bok för att tala om att jag inte ska omge mig av människor som bara tar och inte ger, så kallade energibovar.
En annan som berättar att jag ska fokusera på positiva saker, se det jag har inte det jag inte har, se möjligheter istället för hinder.
En tredje som berättar att för att nå dit jag vill bör jag spalta upp vad jag har idag för att kunna må målet och vad jag måste skaffa, sedan göra en lista på i vilken ordning jag bör utföra dessa saker.
Sedan en fjärde som berättar för mig att jag inte ska ta på mig för mycket, att jag ska unna mig själv tid och uppmärksamhet, att jag ska be om hjälp när jag behöver det, att allt inte är mitt ansvar eller hänger på mig och att allt är inte så nödvändigt som jag tror.

Helvete heller, det där kan jag väl räkna ut med en hand och det blir ändå fingrar över. Och jag tror att de flesta kan göra det själva. Visst man kan behöva hjälp från någon annan, en vän kanske eller en partner.
Ibland blir man insnöad och fastnar i gamla hjulspår, andra gånger man kanske behöver det för att man själv inte har samma distans och perspektiv eller så behöver man höra sanningens ord för man själv går med skygglappar.

Man ser det man vill, istället för vad som egentligen är, det tror jag är den främsta anledningen till att man känner att man behöver dessa ovannämnda böcker. Men det man bör göra istället är att lära sig ta saker som de är, utgå från där man är, det man har och de förutsättningar som råder för stunden. Omvärderingar krävs hela tiden, om man håller fast vid det som var missar man nuet, lika så om man bara ser framtiden. Och i slutändan är nuet det enda vi har, det är i nuet vi förbereder morgondagen, för förbereda är det enda vi kan göra, för ingen kan veta innan
den är här och när den väl kommer väntar en ny morgon dag.

Jag är helt säker på att dessa böcker gör mer skada än nytta, får människor att känna sig ännu mindre och ofullständiga. Deras syfte är att skapa ett behov, varje bok skapar en oro att jag duger inte, vilket leder till nästa bok som ska reda bot på det.

Nu får det vara nog! Köp inte dessa i min åsikt bajs-böcker.
Jag ska skriva en bok som ersätter alla dessa....och verkligen är till hjälp.
Kan Dr Phil och hans likar, kan väl jag....

hehehehe

Min vän Ninos fixar och donar med musik. Nja, det var en underdrift, han lever för att göra och jobba med sin musik. Och varje gång han loggar in på msn, börjar ha bombardera mig med sina nya alster, för att jag ska bidra med mitt omdöme.

Här är han, redo att signas, redo att ta an världen, han är här.... (Fina flätor, eller hur? För dem har nämligen yours truly gjort.)

(klicka för större bild)

Jodå, han har talang och han har attityd. Jag måste säga att jag inte är musikvetare, men det han skapar är väl gjort, bra gjort. Och någon dag kommer han att tjäna sitt levebröd på sin musik

Hör morgondagens musik idag, här

Hihi...och tjejer...han är singel så ni vet.....

...är frågan.

Skulle jag ha pengar, skulle det vara ett lätt val. Visst faan, jag skulle släng mig på luren och boka tid omedelbart. Jag skulle med ett leende låta dem suga en massa fett ur mig. Fettsugning, det skulle vara helt underbart just nu.

Ja, jag är inte för massa plastikkirurgi, men i det här fallet skulle jag inte tveka det minsta.

Många reser nog ragg när de läser det här. Vad vet de? Jag tycker att det är pest att tänka på allt jag stoppar i mig inför Beach 2008, och komma ihåg att röra på mig tillräckligt. Förbruka mer än ens matintag, bajs jobbigt, ännu mer just nu.

Så finns det någon vänlig själ som har lust att göra en donering för en värdig sak, så är det bara att höra av sig. Eller någon riktigt, riktigt ordentligt synsk människa som kan tala om nästa vinnande lottorad?

Tacksam för svar

VVV

Jag är så grym....
på mat, har en känsla, hjärta och själ. För 1 månad sedan fick jag för mig att jag vill koka Hot Sauce, Sambal Olek liknande, fast så mycket bättre. Mitt första försök, som blev mer än två liter, tog slut på 8 veckor och den var het.

'
Nu är det så att många, enligt kineserna västerlänningar, eller rakt ut sagt vita har svårt att skilja på starkt och het som är smakfullt. Med smakfullt menar jag att det har en annan smak än bara hetta. Det är skillnad på hett och hett med smak, men det är det inte många som vet eller fattar...

I
dag gör jag ett nytt försök...

OCH DET BLEV SÅ IN I HELVETE GOTT (inte min åsikt, utan provsmakarnas), TA MIG FAAAN...

Ska bli nästa Mrs Cheng.....

Ngn som vill testa? Hör av er....för den var het, men finger licking....

Natten gick i orons tecken.
Jag har haft en så obehaglig och skum dröm, även fast jag vaknade till flera gånger , fortsatte drömmen, det var som om jag tryckt på pausknappen. På morgonen när jag halvsov, låg och funderade på om det var dags att gå upp, fortsatte de att spela. Det var riktigt freaky.
Jag har faktiskt aldrig varit med om något liknande, visst har en dröm kunnat fortsätta efter att man vaknat till på natten, men inte efter flertalet gånger, och inte så att den helt och hållet har sitt eget liv när jag halsover, då brukar jag kunna styra den.

När jag väl vaknade och gick upp kände jag fortfarande obehag.

Nåja hoppas det går över under dagen.

Dagens bästa

Sitter och läser finska motsvarigheten till Aftonbladet/Expressen och ser en artikel eller notis, rubriken lyder:

Svenskarna, ett osäkert folk
(Redan där brast det för mig, satte teet i halsen och började skratta hejdlöst)

Den fortsätter som nedan:

Svenskarna är ett osäkert folk. I alla fall on man ska tro vetaren av nordiska språk, docent Lars Melin, som skriver för svenska Språktidningen.

I tidningen valde Melin frasen  "jag vet inte" till etta av svenskars mest uttryckta fras.

Tidningens läsare hade föreslagit många andra bra alternativ. Hårda motståndare var bland annat  mobilsamtalets favorit "var är du?"

"Hur går det" klarade sig helt enkelt inte för att det finns för många synonymer till frasen.

Enligt Melin är våra grannars i väst (Sverige från Finland sett) näste mest uttryckta fras "Det har jag aldrig sagt"

Sveriges populäraste bokstav är E och siffra 0.

HAHAHAHAHAHAHAHAHA

Tyvärr kan jag inte göra annat än hålla med. Att få det så här "svart på vitt" av en docent i nordiska språk bekräftar vad jag misstänkt en längre tid.

Att fatta beslut är även det en sak svenskar inte är så bra på enligt undersökningar, exempel finns det ju massor. Ska söka och finna dessa undersökningar, återkommer.

Ni anar inte vad stolt jag är över mig själv, idag har jag yogat i nästan två timmar. Imorgon ska det upprepas, plus en hurt promenad. Nu jävlar har jag deklarerat krig, eftersom fienden vägrar ge sig utan strid har härmed tredje världskriget börjat, mot övervikt och jenkkahandtag. Och jag skall segra

Beach 2008 tillägnas VVV (=Våga Vägra Vass).

Mat vanorna ska ändras, fast de är inte så dåliga egentligen, bara fullkomligt oregelbundna. Det är den nästan obefintliga motionen som varit frånvarande i flera år som satt sina spår (Scheisse, rim och allt, och helt oplanerat).

När jag var liten gjorde mamma ofta helt stekt kyckling i ugnen med knaprigt skinn, ja då köpte man hela kycklingar, med hjärta, lever, njurar och hals instoppade i en lite påse inuti den urgröpta kycklingen. Någon som minns den tiden? Nu väljer man den del av kycklingen man önska och köper den den mängd man vill ha, inget bråk över vilka får benen, det finns ju bara två på kycklingen. Allt är förstört, inget drama vid middags bordet.

Oj då, liten avkrok där.
Jag gjorde en idag, ack så god den blev, visst det tog lite tid, men den sköter sig ju helt själv. Perfekt. Och ja, jag vet, skinnet är inte nyttigt, men det är ju så gott när det är knaprigt, eller är det bara mitt svarta blod som spökar.....
Annars blev det ju en nyttig måltid, ugnstekt kyckling och avokado.

Nytt år, nya tag....hahaha, jag upprepar ju det som ett mantra...

Men som ni såg, motionscykeln är funnen, ingen snö ute, fotvikterna är även de hittade igen.
Hur länge tror ni jag håller ut?

När man minst anar det så händer en massa saker, ibland bra och ibland dåliga, riktig bra och riktigt dåliga. Nu ska jag fokusera på det bra, det riktigt bra.

Man bara är, lunkar på i gamla eller nya spår, har valt sin väg eller står inför ett vägval och så helt från ingenstans dimper ett erbjudande, en person, ett tillfälle ner.

Just det har hänt mig hela hösten, totalt oväntat, men mer än välkommet. Jag skulle säga att alla pusselbitarna har funnits och fallit på plats. Det känns bra, men nu är det upp till mig att inte sabba någonting, snacka om press.

I slutändan är jag innerligt glad och tacksam. Det är väldigt skönt och befriande att kunna känna sådan glädje och tacksamhet, bara luta sig tillbaka och le.

Nej, den tasmanska djävulen har inte gått och blivit frälst, omvänd eller något liknande, helt enkelt tacksam bara.

Och på tal om ingenting, någon gång snart så ska det bli en uppföljare/resumé på min bästa date någonsin (finns i september, lyckades inte länka, ledsen), eller min bästa första date någonsin. Den får ni dock vänta på ett tag till, för ännu är det inte dags.

Glädje, glädje och ännu mer glädje. Sprid den i massor, le, skratta och njut.

För några år sedan såg jag ett djur- och naturprogram som handlade om ett enstörigt djur, den tasmanska djävulen, ett pungdjur. Ett underbart litet aggressivt rovdjur, som visserligen ofta äter kadaver, gör ren skog, ingenting blir kvar överhuvudtaget.

Hur som helst, jag tänker på den lilla stinkande varelsen titt som tätt. Jag tror att jag identifierar mig med den. Hehe...de som känner mig skulle nog hålla med och spä på mitt påstående. Och rovdjur är vi ju redan, allstå människa, alla veg-vad-ni-nu-är-eller-heter kan knipa igen, det är ert eget val, inte naturen, så täpp till paj hålet. Och med samma iver, målinriktning och resultat som den tasmanska djävulen som inte lämnar ett spår efter ett kadaver, kan jag ta itu med saker, både kreativa, men även destruktiva, även jag med ett enastående resultat, oavsett vilket.

I programmet berättade även att de var såna enstöringar att då de skulle para sig var det en oerhört våldsam handling, hanen var tvungen att ta till all kraft och list för att betäcka sin utvalda hona, som sällan var samarbets villig.

Jag är nu inte enstöring till den graden, men som tidigare inlägg beskriver och mitt temperament kan vara djävulskt, ibland....tack och lov bara ibland....

Sitter och funderar hur en människa, gäller förresten flera människor, kan vara så oerhört smarta, men samtidigt inte klarar av att lösa en enkel ekvation, att 1+1=2 och inte 3 eller 4.

Det är helt enkelt över min förstånds förmåga. Vissa saker är ju klarare än vatten, men det kanske inte ens handlar om det, utan snarare om rädslor, farhågor vilka dessutom kan vara omedvetna. Eller ren flykt att man på ett eller annat stadium väljer att inte se, lyssna eller förstå.

Men vad är det då man flyr ifrån? Oftast sig själv och sina egna, nu återkommer vi till samma sak, rädslor och farhågor, fast det vägrar man att inse, total vägrar.

Ännu värre och envis blir man om man fallit, blivit bränd, sårad, besviken tidigare. Det gäller självklart även mig, det gäller alla skulle jag tro. Allt tar sin tid att bygga upp igen. Kineserna, detta storslagna folk har ett talesätt som jag tagit till mig,
Det är inte antalet gånger du faller som räknas,
utan att resa sig upp efter varje fall
Ord att leva vid, varje fall är olika, varje gång man reser sig har man blivit starkare och visare, det vill säga om man reser sig. De som väljer att sätta på sig skygglapparna och fly, förlorar mer än de inser. Jag tycker stundvis lite synd om dem, de missar mycket, men mest synd tycker jag om dem runt omkring dem som drabbas. För det är inte en person utan flera som drabbas av en människas handlingar, tvärtom många. Det är att ta den enkla vägen, tror de, men det är det inte, fjärilseffekten....

Man påverkar mer än man tror genom de beslut man tar, även om man tror att de bara påverka en själv. Visst man ska vara sig själv trogen, men man ska inte tala om att man gör det för någon annans bästa, för det har man ingen aning om, man ska inte tala om att det bara påverkar en själv, för det gör det inte, man bara har sig själv att tänka på, såvida man inte är, vilket man gärna gör i sådana här situationer.

Att inte våga leva är en synd anser jag. Att inte våga ge eller ta emot kärlek lika så.

Har suttit och läst en finsk blogg, viiniä & villasukkia (betyder, vin och raggsockor, ett passande namn för mig, jävla tjuv), på finska. Författaren har en förkärlek för handböcker för kvinnor, i vett och etikett gällande uppvaktning, dating och om att göra sig "åtråvärd" för det motsatta könet, som är publicerade innan 1950-talet. Hon har förgäves sökt efter motsvarande för män, men bara funnit en. Män har helt klart haft viktigare saker för sig än att bry sig om utseende eller uppförande, förklarar att många inte vet hur man tilltalar det motsatta könet, inte förstår ett nej, pysslar med saker som sexuellt ofredande, utnyttjande och våldtäkt. Nej nej, alla har ju inte de tre sistnämnda som hobby, men desto fler har problem med de två första. Det är helt enkelt inte seras fel, de har ju inte haft handböcker att följa, som deras fäder läst och sedan lärt sina söner. Vi kvinnor måste helt enkelt vara mer förstående, visa större tålamod.

Vi kvinnor har ingen ursäkt för dåligt beteende eller uppförande, det finns handböcker i tusental. Här följer ett utdrag från en, publicerad på 1950.

?·         Pudra eller sminka sig på restaurang, om inte på damrummet, förr kallat puderrum.

?·         Ge order eller beställning till servitören när en kavaljer finns närvarande.

?·         Tala med hög röst på restaurang, spårvagn och andra allmänna platser.

?·         Berätta om sina karlerövringar för en annan man.

?·         Fylla sin handväska till sprickningsgränsen.

?·         Svara på en inbjudan ett dygn efter utsatt OSA.

?·         Att åla ner sig på sin plats på teatern med ryggen före.

?·         Att tala om sin vikt, sin sjukdomshistoria eller pengar.

?·         Klä sig iögonfallande.

?·         Ha blodröda naglar.

?·         Åka till landet eller naturen i högklackat samt att besöka restaurang i fritidsklädsel.

?·         Bråka med andra män.

Tja, vad sägs, har nog brutit mot alla själv, det ska jag genast ändra på. HAHAHAHA, var det någon som gick på den, fast en del är faktiskt bra råd.

Har hört att motion ska vara bra mot apati och dylikt. Ja, jag har ju en motionscykel som jag skrev om här, har nu funnit den.

Tro det eller inte men den gör massor av nytta. Den är ju multifunktionell, helt otroligt!!!

Jag funderar på om jag ska utnyttja alla funktionerna eller låta den fylla den som den hittills verkat vara bäst på. Vad tycker ni?



Förresten, finns det ens några vetenskapliga bevis för att det skulle vara bra med motion för att motverka apati och stress? Haha... tror inte det, jag är helt säker på att det är något som Susanne Lanefält (kniiip-tanten i trikåer på 80-talet) och hennes likar vill lura i oss.

Nu börjar det igen....

En isoleringsperiod har infunnit sig. Den kom smygande men har tagit över mer och mer. Den börjar alltid med att jag blir sämre och sämre på att höra av mig till folk och sen innan du vet ordet av har jag slutat nästan helt och hållet.

Mina vänner får gärna komma och hälsa på, även ringa, men jag tar inga som helst initiativ. Det brukar sluta med att jag inte ens tar emot besök, utan hittar på ursäkter till varför jag inte har tid, ibland slutar jag till och med att svara i telefon.

Jag sitter hemma och pysslar med något kan vara allt mellan himmel och jord, kan likaväl vara att jag bara ligger apatisk och dumstirrar på tv. Eller båda, under olika stadier av isoleringen. En oerhörd mängd stress är i alla fall ständigt närvarande under hela den här perioden. Lite som att hoppa bungyjump, men man vet bara inte hur långt tid det tar innan uppåt färden börjar.

Den här gången har jag inte tid till det här, jag har massor att göra och en ny karriär att bygga upp. Men tror du att det sker när man har en lucka i almanackan? Det skulle vara alldeles för mycket begärt och göra livet på tok för lätt.

Vi får se hur långt det går den här gången och hur långt tid det tar. Förhoppningsvis inte allt för långt, för det har jag inte tid med.

För en gångs skull somnade jag relativt snabbt sen jag kom hem från Holland. Jag som brukar somna innan huvudet nuddar kudden har vänt och vridigt mig i timmar efter Holland.

Ja, då igår somnade jag kl.22 ungefär, faan vad skönt, helt underbart. Till kl 0.36 då min mobil ringer, är för sömndrucken och förvirrad av min ännu mer förvirrande dröm, vilken jag självklart inte har något som helst minne av längre. Jag somnade om, men inte ordentligt, en timme senare var jag vaken igen och kunde inte somna om.

Så vad gör man när man vaknar kl 1.30 på morgonen? Slår på tv:n...

Först tittar jag på Simpsons, sen följer en usel komedi serie jag aldrig sett eller hört talas om, George Lopez, efter vilken en film, en B-drama komedi (snarare C- eller D, om jag ska vara riktigt ärlig) börjar, detta är på TV 3. Under komedin swappar jag lite, hamnar på kanal 5 och ser på klassikern Magnum P.I., inget slår Magnum, efter det följer MacGyver, vilket är helt uteslutet, det går bara inte för sig, tillbaka till TV 3. När filmen som var fruktansvärt trög i början närmar sig sitt slut är den uthärdlig, men fortfarande inte bra och jag ser färdigt den. Home and Away med dubbel avsnitt, var jag ju bara tvungen att se av pur nyfikenhet, den är nu stillad och så länge det finns annat behöver jag inte återuppleva det, om det inte står mellan Home and Away och MacGyver, för då vet ni vad som gäller. Sökningen fortsätter 4:an har matlagnings program, nej tack, och på TV 3 har TV Shop börjat. Visserligen anser jag att TV Shop är underskattat, men så bakis är jag inte, jag är ju inte bakis alls. Så sätter mitt hopp till kanal 5 igen, de levererar Grey's Anatomy, gamla avsnitt, men ändå. Jag har ändå inte sett dem, de duger fint.

Det är nu problemen börjar, bara Tv Shop, matlagning eller "hypnotiska" skärmar som informerar om när de börjar sända igen. TV4+ visar Mom Show, visste inte ens att det fanns ett sådant program, det går inte heller för sig. Vad gör jag nu?

Till dig som ringde (tror mig veta vem det är), varför inte tidigare? Det gör inget, jag ska inte upp tidigt och kan i och för sig ligga och slappa hela dagen. Men vad var så viktigt? Fast jag känner mig ju lite viktig nu, har säkert vuxit några centimeter, nu kan jag slopa klackarna.
Jag älskar dig med (om det är du, som jag tror), så jag hoppas du ringer tillbaka nu på morgonen.

Den rann tiden iväg igen...

Det skulle följa fortsättning från Rotterdam och här är den, med bilder. Sorry att det dröjde. Nytt år med nya tag. Sådana här dröjsmål ska inte längre ske, ok för den här gången eftersom händelsen faktiskt utspelade sig förra året.

Tillbaka till ämnet
Väl framme i Rotterdam, tog vi spårvagnen till hamnområdet om man kan kalla det så, planen var att ta en sightseeing tripp i Rotterdamshamn havsvägen. Sagt och gjort. Självklart hade en båt just lämnat hamnen och det var en dryg timmes väntetid, med andra ord, 360 graders varv och ser man på vad ögat skådar, vätskestation, Tulip Inn, beställning på vitt vin tillsammans med en lite shot av mörktrom.

Vid båtens, eller bör jag säga fartygets, avgång blev vi välkomnade av själva borgmästaren, som berättade att Rotterdamshamn var världens mest trafikerade till och med 2003 då Singapore gick om den. Fast det är fortfarande full fart och kan inte ens minnas den svindlande siffran konteinrar som passerar hamnen dagligen.

Där finns även Hollands högsta bostadshus, som ni ser på bilden, den första.
Även av andra arkitektiska kreationer.

Hehe, fick några bilder på underbart uppstylade amerikanska turister, lägg märket till fagbagens placering exakt där midjan skulle varit, om han hade haft någon kvar.

Även en bild på en av Hollands berömda sexbutiker, denna specialiserat sig på gay sex prylar

Har ni varit med om att tomater fått grodd liknande saker som växer i tomaten?
Det var jag idag, fy sjutton vad vidrigt det var.....se här bara, nasty eller hur?

Tänk vad fåniga människor kan vara, ingen själdistans eller förmåga att bjuda på sig själva överhuvudtaget. Igår gjorde jag något som jag sällan, nästan aldrig gör, jag kommenterade på en blogg, men tanke på hur känslig personen var, tänker jag inte länka till den bloggen, trots att hon skriver bra och ofta har roliga inlägg.

I alla fall till saken, hon råkade referera till Christopher Walken som skådespelaren som satt i rullstol och andades genom ett rör/slang, jag tyckte det var roligt och gulligt, la in en kommentar om att hon nog förväxlat honom med Christopher Reeves, fd Superman. Om det skulle hända mig skulle jag bara skratta och rätta till det i ett nytt inlägg och tacka personen i fråga för att jag blev rättad, men inte hon inte, hon plockade illa kvickt bort min kommentar och rättade till sitt misstag....

Ja ja, alla kan kanske inte bjussa på sig själva....

Jag har alltid haft lite tvångstankar och skräck om döden, om att man aldrig vet när ens egen eller ens näras sista stund är kommen. Därför har jag alltid försökt vara noga med att säga det jag vill ha sagt till dem, främst de positiva sidorna och hur och vad jag känner för dem. Jag vill inte att det sista vi sa till varandra var hårda ord, jag vill att de ska veta vad jag känner för dem och hur jag känner.

Jag vill leva livet som om varje dag vore den sista och planera som jag skulle leva för evigt, men man ska inte skjuta upp saker för mycket eller för långt fram....

En god väns blivande svåger gick bort plötsligt, 39 år gammal hjärtattack i hissen på väg till jobbet. Det här hände den 11/12, han skulle förlova sig med min väns syster den 26/12. Det blev aldrig så...

Det fick mig att tänka till ännu mer, man ska inte skjuta upp saker bara för sakens skull, lite kaka på kaka, men ni förstår vad jag menar...

Lev lev och lev, inte obetänksamt inte oaktsamt men LEV
Strunta i om ni låter "fåniga", säg vad ni känner till era nära, ni vet aldrig om det är sista gången!!!

Har tidigare skrivit om hur irriterande det är när folk tolkar det man säger till något helt annat än det man egentligen har sagt. Folk tror att man menar så mycket mer eller något annat än det som de uttalade orden egentligen betyder, oerhört irriterande. Ok, ska vara ärlig, det retar gallfeber på mig.

Om jag t ex säger, jag att vill resa med Transsibiriska järnvägen till Vladivostok eller Peking, får man ofta höra hur omständigt, långt, dyrt, tidskrävande och för att inte nämna hur primitivt det skulle kunna vara. En jäkla massa icke ombedda åsikter. Jag betackar mig!

Är de dumma i huvudet, döva eller både och? Jag sa inte att jag ska eller planerar att åka, enbart att jag vill. Vad har då resten med saken att göra? Kan jag inte bara få uttrycka en önskan, en vilja, en dröm eller en känsla utan att det ska värderas, tolkas eller förklaras, särskilt när det inte ens är jag som gör förklarar, tolkar eller värderar.

Kanske är det jag som uttrycker mig otydligt...? Jag kommer att saknar dig.  Ack så luddigt, fy på mig och ajabaja...
 

Detsamma gäller när jag säger jag tänker/ska inte eller jag tänker/ska något, då sker samma sak, sen blir folk förvånade när just det jag sagt slår in...

Är det jag som är otydlig eller de som är dumma i huvudet/döva? Eller är det bara något fel på kommunikationslinjen? För det är ofta meddelandena inte verkar nå fram riktigt eller budskapet har totalmodifierats när det når mottagaren.

Hjälp mig någon...för Little Piggy behöver hjälp akut!!!

Har kollat på TV mer än vanligt här i Holland, mest Discovery och National Geographic. Har när jag "tittat" lagt märke till att alla "dare devils" är av vit ras...Började tänka efter lite noggrannare, har jag hört talas om svarta, gula eller röda (och alla glömda färger, förutom vita) som riskerar livet för att få veta hur en vithaj fungerar? Hur en isbjörn reagerar i närheten av en människa? Och listan kan göras hur lång som helst...

När infödingar/urinvånare figurerar är det som vägvisare/guider eller knowhows, inte som lockbete eller potentiell djurmat, eller vad ni nu vill kalla det.

Hur kommer det sig att vita är mer dödsföraktande än resten av världens raser?

Jag och de flesta andra av någon sorts färg behöver inte veta allt om hur en vithaj, isbjörn, anakonda eller krokodiler fungerar eller tänker. Jag tror att vi, av icke vit ras nöjer oss med att veta att det är farliga, kan äta upp oss, vi retar inte dem/de retar inte oss och ömsesidig respekt osv.

Sen började jag tänka på hur många icke vita blivit offer för typ hajattacker och dylikt...inte alls samma nyhetsstoff i alla fall.

Det säger en hel del för mig åtminstone....

Lev och låt leva...och må den starkaste överleva!!!!

Lustigt det kan vara ibland, just nu sitter jag på ett något i Amstelveen, skulle kalla det mellan ting mellan pub/lunchhak/fik, hade en dam med sin son. Sonen betedde sig lugnt, men som barn gör i allmänhet, sprang runt lite och hade sig, men på glatt humör. Mamman sa till några gånger att han skulle sätta sig och äta upp. Medan hon tilltalade och tillrättavisade sonen växlade hon roade och förstående blickar med mig, som om jag skulle förstått ett halvt ord av vad hon sa (ok, ett halvt ord kanske, men jag lyssnade ändå inte).

När man befinner sig utomlands och smälter in, jag är välsignad eller ska jag säga förbannad att kunna smälta in på de flesta om inte alla kontinenter, någorlunda får man ofta sådana blickar av invånarna och infödingarna. Jag brukar le tillbaka och hoppas på att de inte tilltalar mig direkt. För om de gör det betyder det att jag måste svara, ge mig tillkänna så att säga, och det vill jag ju inte, i alla fall inte på andras initiativ, det ska vara mitt eget i så fall. Jag bestämmer själv!!!

Börjar smått fundera på om jag kommit ur trots åldern, eller fastnat där.....

Har förresten hittat bland de roligaste sidorna på länge, om inte någonsin....tjuvlyssnat och tjuvtittat, kolla in den här och den här.
Nu är min stora skräck att jag hittar ngt som jag själv sagt, har en förmåga att samtala om lustiga saker om än inte lika korkade som vissa på sidan, men man ska väl inte kasta sten om när man bor i glas hus....?

Jag hatar nyårslöften av rena principskäl, jag anser att de är totalt meningslösa och fåniga, har men andra ord aldrig avgett ett enda nyårslöfte, har fungerat ypperligt hittills.

I år bestämde jag dock att jag skulle göra annorlunda, fattade beslutet att avge löften som verkligen betyder något, om inte för andra så för mig åtminstone.

?-       Att utvecklas som människa

?-       Lära mig nya saker

?-       Göra allt i min makt för att bli lyckligare

?-       Följa mina drömmar

?-       Prosperera

Vad har ni lovat?