theprize

När jag tog hostmedicin, jag släpat på en hosta i snart 2 månader, i morse läste jag lite noggrannare på flaskan. Det står ordagrannt ? Förvaras utom syn-rächåll för barn.?, hmmm utom synhåll...

Är det så att hostmedicin är en sån vuxen grej som porrfilm, dildo, uppblåsbara Barbara eller lös fitta att barn inte ens tål att titta på själva flaskan?

Är det så att barn drabbas av ett sanlöst begär som inte går att stoppa om de råkar få syn på flaskan? Och vad är utom synhåll för barn? Kylskåp? Skafferi? Högt uppe på en hylla? Vad händer om det av misstag råkar skymta flaskan? Ska man förvara flaskan i en papperspåse, á la dricka på allmän plats i USA? Om nu inte barn ska få syn på flaskan, varför följer det inte med någon slags flaskstrumpa som döljer den?

Vad händer om man gör sitt bästa och har den längst bak i kylskåp eller skafferi och ett barn hämtar något där och skymtar sidan eller korken på flaskan? Hur ska vi som är barnlösa betee oss? Kan vi förvara den relativt synligt? Vad gör vi om vi får oväntat besök av ett barn? Vilket ansvar har vi då? Att barnet inte ska få syn på flaskan eller räcker det med att barnet inte når flaskan och lyckas få i sig av innehållet? Vilket ansvar har föräldrarna i det här fallet?

Till vilken myndighet vänder jag mig för att få svar på mina frågor? För det här låter så pass allvarligt och ansvarsfullt att  jag måste få tydliga riktlinjer.

Om någon har svar eller vet vart jag ska vända mig för att erhålla svar är jag ytterst tacksam

Fan vad fint det blev i sovrumet. Nu vill jag ju vara där hela tiden...resten är på god väg, och då blir det riktigt svårt, besluts ångest till max.

Var ska man befinna sig i hushållet då? När allt over makeat? Då vill kommer jag ju att vilja vara överallt samtidigt..blir det någonsin klart? Jodå det ska det fan ta mig bli, och det snart.

Imorgon är det utgång, thjohooo, Bar Brazil XL. Kommer att bli sketa kul. Jag har alltid haft kul där, och då menar jag riktigt kul.

Ses där?

Nu ska det bli fint här hemma. Ja ta mig fan, fint ska det bli. Har redan börjat lite smått. Målat hallen, satt upp hyllor, köpt nya bokhyllor och så, men nu är det nästa etapp.

Jalusier i sovrummen ska upp, nu. En ny spegel ska ersätta den i mitt sov rum som min kära lillebror slog sönder för över ett år sedan. En spegel i korridoren och alla saker som jag plockade ner när jag målade om ska tillbaka upp. Och lite till som jag fyndat.

Nu åker snickar byxorna på och borren fram.

Det är extreme homemake over i mirkoformat på gång här hemma.

Hatar förresten ikea. Jag åker dit för tre saker och visst fan är minst en slut, om inte alla.

Hur kan det komma sig? Vill alla ha det som jag vill ha eller vill ala ha det som jag vill ha?

Följer mängden mig eller jag mängden?

Men fint ska det bli.

Vill bara döda idag. Idag är jag ett svart åskmoln, eller var tills jag kom hem och tog ett glas vitt vin i goda vänners lag, tackar er hjärtligt.

Vissa dagar, veckor, månader, år är mer än man klarar av. Såna dagar man bara vill lägga sig under sängen och inte komma fram tills, ja jag vet inte vad.

Dagar då man åker hem från jobbet med mascararänder nedför kinderna och inte ens shoppingen på luchen hjälpte...

Idag borde jag inte vaknat förrän dagen varit nästan över, men plikt känsla o s v...

Nu sitter man här och smuttar på vin, ENSAM, och funderar på om man ska äta eller läsa lite innan man lägger sig, varför inte båda?

Varför är det så svårt att bestämma sig? Varför kan det vara så svårt att känna om man är hungrig eller bara sugen? Spelar detnågon roll? Och hur vet man hur stor roll det spelar?

Man är aldrig så kreativ som när man är uttråkad och less. Eller vad säger ni? Det är då man kommer på alla superbra och totalt logiska ideer. Alla de som aldrig får några konsekvenser så som bakfylla, tomma bankkonton, nya nummer som man inte har en aning om var de går i mobilen...

Man skaffar sig även nya vänner då, aj aj vad social man är. Bästis med alla, förutom de där snuskiga som luktar svett, urin, konstigt och ja, du vet.

Jag har fått så mycket nya vänner och kompisar vet inte hur många jag har skaffat mig senaste månaden..ja ja på allvar.

Helt sjukt vad social man blir...skrämmande.

Sen får man väl ta allt med en nypa salt (eller ett kilo), och se hur det går sen , och en del, men bara en liten del, beror kanske på en själv.

Hur som helst så tycker jag att det är så spännande att se vad som händer sen...

Allt kan hända eller inget, men spelar det någon större roll?

Så nu kollar jag mailen två gånger om dagen, till skilnad från kanske en gång i veckan, och hoppar när telefonen lyser till....

VIVA, Stockholms kulturfetival.

Helt unerbart tunggung, som Thomas Gylling säger.

Store bror på scen, och underbara höftsvängarrytmer. Så helt fantastiskt underbart. Och nu kan ni alla klaga på min svenska, men det bjuder jag på.

Store bror hade fixat en fin röd bränna men den hade ju försvunnit efter en dag...och han (vi) ska vara mulatter...skam skam jag skäms, men älskar honom över allt.

Fatta hans far är en super stor legend och han började för 13 är sedan och är BÄST!!!!

Och det är min, min bara min bror!!!

Tack för underbar kväll/natt.

Och visst fan var jag på kanelen igen....oopss

Min kompis var där med gäster från Västsahara, som jag andades alcomahoolångor på, ack så pinsamt av mig...men då studsade jag, dansade jag och shakeade jag järnet.

Länge Leve Jag

Lidit av bloggtorka...

Det är dags att ta mig själv i kragen och rycka upp mig själv.

Uppsalareggaefestival gick av stapeln förra torsdagen, och självklart var undertecknad där och gjorde sitt bästa för att skämma ut sig själv ordentligt, och trot eller ej men jag tror att jag lyckades. Mission accomplished! Känner mig så fruktansvärt stolt!!

Var där på torsdag, jajamensann, direkt efter jobbet, nästan.

Fredag var arbetsdag igen, så inte skulle det drickas, hade ju bilen med och allt. Dessutom var det tidig väckning i fredags, skjutsa mamma till hamnen kl 6.45.

Inte dricka, just det, det var så det var.

Det höll ju nästan i en halvtimma.. Men vi fick massor av nya kompisar som bjöd på massor av dricka. Hur kul som helst var det en lyckad kväll/natt.

Hann till och med tjafsa med ett par svarta tjejer. Det bara kom och parkerade vid vårt bord, det fanns tomma platser men inte lediga. De hälsade jag hälsade tillbaka och sa att det var ju trevligt att de frågade om det var ledigt först, aj aj aj, de undrade vad jag menade och jag förklarade snällt att i min by därifrån jag kommer brukar man fråga först innan man slår sig ner.

Ooops, fel av mig. De satte igång som ett par skogstokiga kakaduor.Båda två, om att i deras by var man minnsann välkommen och att de slog sig ner för att de var svarta och kände sig välkommna pga det (det var bara jag och en till som skulle kunna kalla oss svarta) och det ena och det andra. Min enda fråga till dem var vad färg hade med saken att göra? Upplys mig den som vet eller förstår. Jag tolkar det själv bara som en ursäkt och ett sätt att komma undan med oförskämt och fräckt beteende. De andra vid bordet, våra nya vänner höll med mig.

Det slutade med att jag var den ansvariga onyktra och att vi sov i bilen till 5.25, sen var det bara att köra hem ta en snabb dusch, köra mor min och till jobbet. Ja för fan, duktigt gjort av mig.

Sen bar det av till Uppsala igen, efter en snabb tripp hem hämta kläder och sånt. Man kom ju inte hem fredag natt, men campa fy usch nej, det går ju bara inte för sig. Rulla runt i lera och avförning, inte i min still eller smak.

Så fredag kvällen var min kväll, den onyktra utan ansvar. Har inte så mycket minnen av den kvällen, men jag har tydligen trakasserat en kille sexuellt och jag minns att alla ställde sig upp samtidigt från en bänk och jag hann inte med, det blev gungbräde effekten och jag drutta i marken. Inte så fräsht, men va fan.

Lördag var lugn och aningen seg.. trött som bara den men vi kom hem, vid 4-5 på morgonen.

De fina bilder som togs lägger jag upp snart.

Tack alla undebara människor som var där och förgyllde festivalen och resten av er äckliga, smutsiga, bajsiga och ned supna nedknarkade kan stanna hemma nästa gång jag åker dit. Nej förresten, kom, jag måste ju ha någon att peka finger åt, skratta åt, äcklas över etc.

Kan det vara så att jag varit man i ett tidigare liv? Jag blir helt till mig av tekninska prylar och måste hela tiden ha nytt, det skriker i hela min varelse, hela jag skakar av begär...

Jag MÅSTE ha en ny bärbar dator (den här är ju snart ett år), jag bara måste det handlar om liv och död.

En liten lätt, bärbar på riktigt, inte en som inte ger en ryggskott efter att ha flyttat den en meter. En liten med en otrolig prestanda och så måste den vara snygg och ha en massa funktioner, som jag i och för sig aldrig kommer att använda. Just precis en sån behöver jag.

jag förstår inte hur jag kunnat leva utan den så länge.

Det lustiga är att detta behov inte yttrar sig i en ny tv (just nu eller under de senaste 4 åren), men en inspelbar dvd med hårddisk har jag saknat så länge jag kan minnas...

Mobilen måste bytas ut minst en gång per år, antika saker i all ära.

Varifrån kommer detta behov? Min kära lilla bror, han har inga liknande behov, tvärtom han får ärva det mesta. Och han är glad och nöjd med det, och tur är väl det, då kan jag köpa allt det jag behöver för att vara utrustad för att leva ett internationellt affärsliv, i min förort söder om söder.

Snart, snart bara lite tålamod.

Brorsan snart får du en ny dator...

Psst... säg inget till mamma...