Tasmanska underbara lilla djävulen, en favorit
För några år sedan såg jag ett djur- och naturprogram som handlade om ett enstörigt djur, den tasmanska djävulen, ett pungdjur. Ett underbart litet aggressivt rovdjur, som visserligen ofta äter kadaver, gör ren skog, ingenting blir kvar överhuvudtaget.
Hur som helst, jag tänker på den lilla stinkande varelsen titt som tätt. Jag tror att jag identifierar mig med den. Hehe...de som känner mig skulle nog hålla med och spä på mitt påstående. Och rovdjur är vi ju redan, allstå människa, alla veg-vad-ni-nu-är-eller-heter kan knipa igen, det är ert eget val, inte naturen, så täpp till paj hålet. Och med samma iver, målinriktning och resultat som den tasmanska djävulen som inte lämnar ett spår efter ett kadaver, kan jag ta itu med saker, både kreativa, men även destruktiva, även jag med ett enastående resultat, oavsett vilket.
I programmet berättade även att de var såna enstöringar att då de skulle para sig var det en oerhört våldsam handling, hanen var tvungen att ta till all kraft och list för att betäcka sin utvalda hona, som sällan var samarbets villig.
Jag är nu inte enstöring till den graden, men som tidigare inlägg beskriver och mitt temperament kan vara djävulskt, ibland....tack och lov bara ibland....
