theprize

Jag har alltid haft lite tvångstankar och skräck om döden, om att man aldrig vet när ens egen eller ens näras sista stund är kommen. Därför har jag alltid försökt vara noga med att säga det jag vill ha sagt till dem, främst de positiva sidorna och hur och vad jag känner för dem. Jag vill inte att det sista vi sa till varandra var hårda ord, jag vill att de ska veta vad jag känner för dem och hur jag känner.

Jag vill leva livet som om varje dag vore den sista och planera som jag skulle leva för evigt, men man ska inte skjuta upp saker för mycket eller för långt fram....

En god väns blivande svåger gick bort plötsligt, 39 år gammal hjärtattack i hissen på väg till jobbet. Det här hände den 11/12, han skulle förlova sig med min väns syster den 26/12. Det blev aldrig så...

Det fick mig att tänka till ännu mer, man ska inte skjuta upp saker bara för sakens skull, lite kaka på kaka, men ni förstår vad jag menar...

Lev lev och lev, inte obetänksamt inte oaktsamt men LEV
Strunta i om ni låter "fåniga", säg vad ni känner till era nära, ni vet aldrig om det är sista gången!!!