Hjälp med motiv?

Nu vill jag verkligen göra fler tatueringar, ser på Miami Ink, och begäret bara växer i mig. Har redan några men vill ha mer. Men det visste jag redan när jag bestämde mig för att göra den första var jag väl medveten om att en kommer inte att räcka, aldrig.


Jag gjorde den första, jag var livrädd. Jag som knappt klara av ett blodprov, jag hatar nålar, jag har fobi för nålar. Det är inte allt för länge sedan ett team av sjuksköterskor och även flera läkare funderade på om de skull söva ner mig för att ta några blodprov, that's me folks! Inte en chans att jag kommer att bli sprutnarkoman, den punkten kan jag vara lugn, finns säkert annat jag kan trilla dit på. Skämt åsido, jag blir hellre sjuk än vaccinerar mig mot det, nästan.


Men där sitter den, tatueraren var lite rädd att jag skulle svimma ett tag, ja jag fick lägga mig för att tatuera överarmen kände mig stor, tuff och coolare än någonsin, INTE. Alla tittade lite konstigt på mig där jag låg för att få min lilla tagg på överarmen. Jag försökte säga att det var lugnt att jag kunde sitta, men det var kanske hyperventilationen som gjorde att jag inte var så övertygande. Vad vet jag?


Sen gjorde jag fler och behövde inte ligga ner ingen, förutom när jag tatuerade vaden. Nu låter det som om ja skulle ha massor, nej bara några få.


Sen ett tag tillbaka har jag velat göra fler, var riktigt nära att slå till när jag var i USA, bara så där under en shopping runda tatueraren försökte övertala mig och gav mig ett jättebra pris, men hade inget motiv, så det blev inget. Kan vara värt att vara säker på vad man printar på sig själv, det ska ju sitta där för gott, vi människor ömsar inte skinn. Fast det skulle vara bra att kunna göra ibland. Tänk på alla impuls grejer man kunde göra, äsch det är lugnt snart ska huden ändå bytas vi kör...wow


Så nu vill jag verkligen, funderar på motiv och hela baletten. Vem ställer upp på att följa med mig och hålla mig i handen? Ja, jag är forfarande livrädd, men det måste göras. Psyket är en lustig sak, jag kan som jag skrev knappt kan ta ett blodprov, har 12 nål i öronen, 1 i näsan och tatueringar. Det är tydligen inte ovanligt hur ologiskt det än må låta berättade en psykolog för mig en gång.


Men det här begäret om mer och fler, kommer det någonsin ta slut?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0