theprize

Hade ett samtal med en vännina under dagen om dubbelspel, om att man har förhållande med två personer samtidigt, även om inget av dem är riktiga förhållanden men om man delar tankar och liknande ens med en av dem.

Båda känner eller har känt personer som spelar detta dubbelspel, gärna med två personer som är vänner eller åtminstånne känner varandra.

Vi båda diskuterar det här under en stund och båda är från början totalt överens om att vi inte förstår det här fenomenet, eller vad man nu ska kalla det. Att orka spela det här dubbel spelet, som man för eller senare åker dit på och om man nu inte åker dit och blir tillsammans med den ena av dem, ett seriöst förhållande, ska man då berätta, riskera att tilltron personen kände för en förloras eller i värsta fall förhållandet tar slut eller ska man leva en lögn och låta sin tillvalde leva i en, vad jag anser, falsk verklighet.

Personligen skulle jag aldrig orka eller kunna om ens vilja ge så mycket av mig själv. Jag ger allt när jag väl gör det och då finns det inte kvar något till ngn annan. Inte ens om jag ens skulle tänka tanken skulle jag räcka till, därmed vill jag inte säga att jag har lite att ge, tvärtom, men jag ger hellre allt till en person som förhoppningsvis förtjänar det än att dela upp mig så att det bara blir smulor kvar som de får sopa upp.

Jag tycker att jag förtjänar det och andra med.