Tid är relativt
Det verkar finnas regler om hur man ska gå fram i en relation. Om hur långt tid som måste gå innan man "är tillsammans" officiellt, innan man kan säga vissa ömhetsbetygelser, innan man får visa sig sårbar inför varandra. Med andra ord lär det finnas massor av människor som håller tillbaka en massa känslor för att det inte har gått en viss tid. I bästa fall sitter båda och håller tillbaka för att de inte vill vara för på, för ivriga och göra saker "fel".
Saken är att det finns mer tid än liv, livet tar slut men det gör inte tiden.
Men nu ska vi inte vara morbida. Vad jag försöker säga att är att varför inte bara göra, säga som var och en känner, ok man för väl känna av situationen en aning, men generellt sätt. Släng alla gör-det-själv-relations-böcker och följ din känlsa.
När det går fort, ryggar många tillbaka, man tar sig inte alltid tid att tänka om det känns bra, rätt eller kanske till och med helt perfekt. Eller kan vara åt andra hållet med, bara för att det har gått en viss tid så bör man göra, säga och känna vissa saker, och man går med på och gör saker för samma ovannämda orsaker.
Ibland går saker fort, men tid är relativt, man kan hinna härifrån till månen och tillbaka med en person på ett par veckor, med en annan person kommer man inte ens runt kvarteret på 5 år. Så vad är då tid och vilken roll ska den få spela och ta?
Om allt känns bra och rätt, njut, njut för glatta livet. Skit i resten, alla andra, alla regler och sociala normer.
