Jag är barn igen....
Sitter på min mammas jobb. Åkte hit för att fixa en sak under hennes lunch. Nu sitter jag vid ett litet bord som står i ett hörn. Helt plötsligt övervädigas jag av minnen från barndomen. Jag var ofta med mamma på jobbet när jag var liten, mamma var ensamstående, så om det var sjukdom eller jag bara var allmänt kinkig och vägrade gå till dagis fick jag följa med.
Och så var det tanterna på hennes jobb, socialkontoret...som kom förbi, ungerfär gick samtalet
Tanten: Nej men har vi storfrämmande idag?
Mamma: Det är min dotter, säg hej till mammas arbetskamrat.
Jag : Hej
Tanten: Jaha hur gammal är du då?
Jag: (visar 5 eller 6 med fingrarna)
Tanten: Oj oj oj då, stora damen, då börjar du ju skolan snart
Jag: (nickar)
Tanten: Är det kul att följa med mamma till jobbet?
Jag: (nickar igen)
Tanten: Nej men vad kul, hoppas du kommer flera gånger.
Jag: (nickar igen)
Tanten: Hej då så ses vi nog till lunch och fika
Mamma: Ja det gör vi nog. Och sen har vi möte kl 14.00
Tanten: Just det
Jag: (nickar och vinkar)
Sen fortsatte jag att rita vid ett litet bord i ett hörneller "skriva"på den elektriska skrivmaskinen, som också stod på ett separat littet bord på hjul, för det var moderna grejer det...och jättekul.
Ungefär så var det varje gång, samma sak varje gång.
Så här sitter jag igen vid ett litet bord, i ett hörn, iställt för papper, penna och elektriska skrivmaskiner har jag min bärbara med mig, pratar lite på msn och bloggar.
Tanterna går förbi utanför glasdörren och är sååå nyfikna att de skulle sälja sin själ till djävulen för att få reda på vem jag är och vad som händer..
Och en har redan kikat in, samtalet gick så här
Tanten: Oj då
Mamma: Det här är min dotter, det här är min arbetskamrat
Jag: (skakar hand och presenterar mig)
Tanten: Jag som trodde vi hade fått en ny assistent ha ha ha
Jag: (ler inte naturligt)
Mamma: (skrattar snällt)
Sedan pratar de om något inför ett möte och så går tanten.
Det lustiga är att mammas kontor är inte pyttelitet men inte tillräckligt stort för två, dessutom är mamma inte assistent, utan samordnare för handläggare, varför skulle en ny assistent sitta i hörnet på hennes kontor...
Vi ska inte glömma att det har gått några decenium sedan dess....
Nyss var det en liten samling av gamar utanför igen, de cirkulerade runt här ett bra tag, sen dog de av avund för en kollega och vän till mamma bara gick in och hälsade och kramade om mig som vanligt.....hon vet, tänker de nu, men hur ska vi fråga ut henne diskret???
Och en tredje.....
De känner lukten av as, dessa gamar
